Søren Brøndum, Lars Ostenfeld Riemann
31 januari 2022
Ett hem med låga koldioxidutsläpp grundas på data
Den globala byggsektorn befinner sig i en tillväxt utan motstycke med en boom i koldioxidutsläpp som sätter globala klimatmål på spel. Korrekta koldata för byggmaterial som används kan sätta sektorn på en grönare väg.
Det totala antalet byggnader i världen förväntas fördubblas under de kommande 40 åren, enligt FN, från 235 miljarder kvadratmeter golvyta 2016 till 465 miljarder kvadratmeter 2060.
Denna massiva ökning av byggen oroar experterna. Enligt IPCC, kan vi endast släppa ut ytterligare 400 gigaton CO2 innan vi överskrider koldioxidbudgeten för 1,5C. Med nuvarande byggpraxis kommer byggandet av nya byggnader att ta upp ungefär 1/3 av denna budget till 2060 – 118 gigaton CO2 – enbart i inbyggt kol.
En viktig del av lösningen, säger branschexperter, är mer tillförlitliga utsläppsdata för våra byggmaterial:
"Vi kommer att se fler krav på att dokumentera byggnaders koldioxidpåverkan under de kommande åren, vilket börjar med att få mer exakta data från tillverkare av byggmaterial", säger Søren Brøndum, VD för Buildings på Ramboll.
”Först och främst måste vi titta på de byggmaterial som har störst CO2-påverkan. Även på ett mycket stort projekt med tusentals material är det kanske bara 50 material – till exempel cement, stål och glas – som står för 90-95% av ett projekts totala koldioxidpåverkan.”
Men utan korrekta data förlitar sig designers på generiska uppskattningar av koldioxid. Detta kan bromsa omvandlingen, även som en nyligen publicerad Ramboll-rapport, skriven på uppdrag av tre branschorganisationer (på danska), visade att användning av förstklassiga material kan minska det inbäddade kolet i nybyggen med upp till 30 %.
Vid planering av nya byggnader tittar arkitekter och designers på hur mycket koldioxid som släpps ut vid tillverkning av olika material – från tegel, till cement och stålramar.
Dessa data är dock ofta generiska, vilket innebär att koldioxidkostnaden är en uppskattning från en online-databas som den tyska Ökobau.
I praktiken kan till exempel kolkostnaden för en tegelsten variera dramatiskt beroende på tillverkare, typ av råmaterial som används, transportsätt och om den är producerad med fossila bränslen eller förnybar energi.
Det finns ett behov av mer data i form av EPD, men vi behöver också nya material med lägre CO2-påverkan som korslaminerat trä. Data räcker inte, vi måste också vara mer innovativa i de material vi använder
Ett bättre alternativ är att välja material där den exakta koldioxideffekten beräknas i en miljöproduktdeklaration (EPD). Varje EPD kostar €7 000-10 000, och denna kostnad har förblivit en barriär. Detta kan snabbt förändras med nya ekonomiska förmåner för tillverkare.
"Tillverkare som kan dokumentera att deras produkter är mer hållbara har en brant konkurrensfördel", säger Lars Riemann, verkställande direktör för byggnader vid Ramboll.
"Låt oss säga att du har en fabrik i Polen som drivs med kolkraft och en fabrik i Norge som använder vattenkraft. De tillverkar båda armeringsjärn [red. stålstänger som används för att armera betong], men utsläppen från den polska fabriken är dubbelt så stora som hos deras norska konkurrenter. Om priset i övrigt är jämförbart har den norska tillverkaren en mycket starkare position”, förklarar han.
Denna trend stimuleras av nya regler för att begränsa utsläppen från byggbranschen.
Den Danska Regeringen antog nyligen en lagstiftningsom sätter ett strikt tak för inbäddat koldioxid från nybyggnationer, och andra europeiska länder har vidtagit liknande åtgärder. Den Europeiska Gemenskapen överväger dessutom en lagstiftning för att göra spårning av koldioxid obligatorisk.
"Från det ögonblick som de nya byggreglerna träder i kraft kommer alla designers att behöva arbeta inom en koldioxidbudget och spåra materialets koldioxidavtryck. Till en början kanske det inte är så svårt att hålla sig inom budgeten, men eftersom taket kontinuerligt sänks kommer designers att få incitament att använda material med låga koldioxidutsläpp, förklarar Lars Riemann.
Trenden med datastödda byggnader förväntas få fäste och spridas globalt, särskilt när hållbarhetsfokuserade regleringar som EU-taxonomiförordningenblir en viktig drivkraft i branschen.
"Nästa stora agenda kommer sannolikt att vara resurshantering, cirkulär ekonomi och återvinning", förklarar Søren Brøndum. "Under den nya EU-taxonomiförordningen måste nybyggnationer innehålla 30% återvunnet material för att kvalificera sig för att bidra till EU:s gröna omställning, och detta driver industrin vidare mot att dokumentera koldioxidpåverkan."
Det finns ett behov av mer data i form av EPD, men vi behöver också nya material med lägre CO2-påverkan som korslaminerat trä. Data räcker inte, vi måste också vara mer innovativa i de material vi använder”, säger Søren Brøndum.
För att kontakta redaktören av denna artikel vänligen skicka e-post till Anders Brønd Christensen.
Vill du veta mer?
Søren Brøndum
Managing Director, Ramboll Buildings
+45 5161 1000
Lars Riemann
Executive Director, Buildings
+45 51 61 68 97