Fergus Wooler
14 december 2023
Infrastruktursektorn minskar inte koldioxidutsläppen tillräckligt snabbt. Det här behöver ändras
Decarbonisation of the Infrastructure Sector”, en färsk rapport från FIDIC, beskriver en bästa praxis för hela livscykeln för infrastrukturprojekt, med fokus på Scope 3-utsläppen. Rambolls Elina Kalliala och Saila Vicente bryter ner rapportens slutsatser och förklarar hur man klarar de viktigaste hindren för storskalig omställning till en koldioxidsnål infrastruktur.
Det typiska infrastrukturprojektet är komplext, tar lång tid och är storskaligt, med miljö- och klimatpåverkan i både bygg-, underhålls- och driftsfaserna. De val beslutsfattare gör i de tre faserna avgör ofta projektets livscykelutsläpp av växthusgaser.
Infrastruktur står för en av de största andelarna av de globala utsläppen av växthusgaser. Därför har infrastruktursektorn ett akut ansvar för att integrera utfasning av fossila bränslen under tillgångarnas hela livscykel.
Rapporten är ett samarbete mellan Ramboll och konsultföretaget Arcadis och publicerades av FIDIC (International Federation of Consulting Engineers) i september 2022. Den ger vägledning för ingenjörskonsulter och entreprenörer inom den globala infrastruktursektorn om Scope 3-koldioxidutsläpp från nedströmsaktiviteter.
Elina Kalliala och Saila Vicente från Ramboll är medförfattare till rapporten och har hjälpt oss bryta ner de viktigaste slutsatserna från rapporten.
Elina: En unik aspekt av rapporten är att den ger riktlinjer för att minska koldioxidutsläppen från infrastruktur under varje fas av ett projekts livscykel. Om vi kan se helheten och hur allt hänger ihop kan vi kan fatta välgrundade beslut om var vi kan minska utsläppen mest effektivt.
Rapporten efterlyser också en fundamental förändring av det traditionella sättet att betrakta och hantera infrastruktur.
För att minska utsläppen av inbäddad koldioxid måste vi först fråga oss om vi kan uppgradera eller återanvända befintlig infrastruktur innan vi överväger att bygga ny.
När det är nödvändigt med nybyggnation bör designen vara slimmad för att minimera materialanvändningen, hållbar för att maximera livslängden och cirkulär för att säkerställa att komponenter och råmaterial kommer från återvunnet material och själva går att återanvända.
En sista lärdom från rapporten är att de bredare effekterna av infrastrukturutveckling bör övervägas noga. Exempelvis går mer än hälften av världens materialförbrukning till infrastruktur. Det kan man ställa mot att utvinning och bearbetning av råmaterial ligger bakom 90 procent av förlusterna av biologisk mångfald och 50 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Dessutom glöms sociala aspekter ofta bort, trots att det är människor som använder infrastrukturen eller bor intill den.
Saila: Slutanvändarna har en avgörande roll att spela i den kulturella förändring som behövs kring infrastrukturutveckling. När vi till exempel introducerar mer cirkulära material i infrastrukturprojekt kan strukturerna se mindre visuellt tilltalande ut, trots att de är hållbara och fullt lämpliga för sitt ändamål. Vi måste vara mer aktiva med att hålla slutanvändarna informerade, så att de verkligen förstår och accepterar nya koldioxidsnåla metoder.
Som konsulter bör vi försöka samarbeta med utvecklare och investerare redan i de tidigaste faserna av planeringsprocessen. Då har vi störst möjligheter att påverka koldioxidutsläppen under tillgångens livscykel och kan ifrågasätta om det ens behövs helt ny infrastruktur.
Elina: Det råder allmän brist på medvetenhet om att cirkulära strategier kan vara mer kostnadseffektiva. Det kan kräva större investeringar att välja hållbara material, men vi har många exempel på fall där lösningar med lägre koldioxidutsläpp har gett besparingar.
För att sänka kostnaderna ytterligare behöver vi snabbt skala upp marknaden för cirkulära och koldioxidsnåla material. Jag tror vi behöver en branschövergripande överenskommelse om upphandling av nya material, bland annat lågkolbetong. Då kommer leverantörerna att känna sig trygga med att öka produktionen av sådana material.
Saila: En annan sak som har betydelse för omställningen är miljövarudeklarationer. Det skulle främja utvecklingen av lågkolalternativ att ha tillförlitlig information, särskilt om de mest utsläppsintensiva komponenterna.
Saila: De nationella lagstiftningarna för rivning, avfall och nyexploatering av grönområden skärps mer och mer. I EU har vi den gröna given och den cirkulära taxonomin som driver på förändring.
Jag tror vi behöver fler regleringar som tvingar oss att prioritera att behålla befintlig infrastruktur och ompröva om nybyggnation ens krävs.
När nybyggnation är det enda alternativet skulle vi ha nytta av politik som stimulerar innovation inom cirkulära material.
Vi bör stimulera efterfrågan på sådana material genom att göra tekniska standarder och föreskrifter mer anpassningsbara för innovativa material, så att vi kan eliminera de upplevda risker som utvecklare och försäkringsgivare förknippar dem med i dag.
Elina: Intresset för nya tillvägagångssätt och material har ökat, särskilt där myndigheterna ställer högre krav. I takt med att medvetenheten ökar blir det också lättare att se kopplingarna till de potentiella miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelarna med att skrida till handling. Motståndet kommer när förändringarna ses som alltför riskfyllda eller komplexa. Som bransch behöver vi bli bättre på att hantera de risker som måste tas och förmedla erfarenheterna av att använda nya tillvägagångssätt och cirkulära material.
Vi bör övertyga organisationer om att det inte är så komplicerat som de tror att integrera mer hållbara metoder. Vi kan till exempel göra det lättare att navigera och acceptera förändring genom att uppmuntra kunskapsutbyte mellan branscher med fokus på konkreta åtgärder, bästa praxis och exempel.
Ladda ner rapporten ”Decarbonisation of the Infrastructure Sector” här.
Vill du veta mer?
Elina Kalliala
Sustainability Director, Transport
+358 50 5111866