Vilken livscykelanalys? Hantera risken för oenhetliga byggnadsbedömningar mellan regioner

Systemgräns: Systemgränsen avgör vilka processer som ingår i analysen av en byggnad. När det gäller att livscykelanalyser av byggnader utgörs systemgränsen av byggnadens livscykelstadier, vilket visas i figur 1. 

Figur 2 visar de olika systemgränskraven för varje livscykelanalys i studien. 

Byggelementgrupper: Varje livscykelanalysmetod definierar vilka byggelement som minst krävs. Variationen mellan vilka grupper av byggelement som minst ska ingå i en analys bidrar väsentligt till skillnader i resultat. 

Figur 3 visar de byggelement som krävs för varje livscykelanalysmetodik organiserade i elementgrupper baserade på RICS-element som används i RICS livscykelanalysmetodik.

Definitioner och mätvärden för golvyta: Livscykelanalysresultat brukar anges per golvyta, även när det inte krävs eller definieras i EN 15978:2011. Tillvägagångssättet är välkänt i branschen. Varierande bruttogolvytor (GFA) används i livscykelanalysmetoderna, där varje land har sin egen GFA-definition. Eftersom GFA används för att beräkna en byggnads koldioxidavtryck för att ge möjlighet till jämförelse med andra byggnader och riktmärken, påverkar definitionen av GFA de beräknade värdena. I figur 4 redovisas respektive GFA och tillhörande byggnadskomponenter. Vi grupperar GFA-definitioner i två kategorier: (1) de som inkluderar den yttre väggtjockleken, och (2) de som inte gör det.

Referensstudieperioder: Figur 2 visar hur en referensstudieperiod (RSP) representerar den tidsmässiga gränsen för en livscykelanalys. Referensstudieperioderna avgör påverkan under användning av resursen (B-modul), inklusive förväntade ersättningscykler. I allmänhet varierar cyklerna från 50–60 år men kan omfatta 75–100 år beroende på byggnadstyp. Referensstudieperioderna är särskilt viktiga där det är praxis att tillhandahålla mätvärden på årsbasis.

Påverkanskategorier: EN15978 definierar indikatorer som beskriver miljöpåverkan, resursanvändning, avfallskategorier och utgångsflöden som lämnar systemet. Miljöindikatorerna väljs enligt etablerade livscykelberäkningsmetoder. I figur 5 visas de påverkanskategorierna som föreslås i EN 15978:2011 jämfört med dem i livscykelanalysmetoderna. Två påverkanskategorier som inte föreslogs i EN 15978-standarderna lades till: (1) ”total energianvändning” och (2) ”avfallshantering”. Dessa kategorier kommer från den frivilliga hållbarhetsklassen och BREEAM-standarderna.

Olika påverkan för samma typ av byggnad

Definitionen av golvyta är ungefär densamma i Danmark och Sverige. Det betyder att variationen i resultat beror på skillnader i systemgräns och byggelement. Det större antalet byggelement och livscykelsteg som ingår i de danska bestämmelserna ger en högre total GWP, även när driftsenergi utesluts. När utsläpp från driftsenergi inkluderas är GWP för den danska byggnaden nästan tre gånger större än GWP för den svenska byggnaden.  

Figur 6 jämför dessa byggnader när författarna begränsar jämförelsen till vanliga livscykelstadier (A1–A3) och byggelementgrupper. Även med den begränsningen skiljer sig resultaten åt, eftersom de danska beräkningarna inkluderar biogent kol i A1–A3. En rättvisare jämförelse skulle räkna bort biogent kol från omfattningen, men det är inte möjligt i dagsläget, med danska data för miljövarudeklarationer (EPD). Därför går det bara att jämföra A1–A3 för delstrukturer som inte innehåller några element med biogen koldioxid. Trots det kvarstår betydande skillnader på grund av olika dataset och den tillämpning av straffvärdet på generiska data som används i den svenska metoden.