Det behövs mer fokus på biologisk mångfald i stadsmiljö

Arterna som lever i städer är generellt mycket väl anpassade till att leva i närheten av människor. En stor del av dem har själva anslutit till människosamhällen, och hittat sina nischer i det bebyggda landskapet under århundradenas gång. Men vi människor har även tagit in en hel del arter som är helt beroende av människan, till exempel husdjur och prydnads- och födoväxter.

Städernas biologiska mångfald är alltså i högsta grad påverkad av människan. Vi har trängt ut hela artsamhällen genom att omvandla skogar, våtmarker och bergsknallar till bebyggelse, vägar, ledningsgator och parker.

Mångfald bland växter och djur kräver en mångfald av habitat, det vill säga olika kombinationer av markslag, topografi, klimat och mikroklimat samt tillgång till vatten, syre, ljus och näring.

Sättet vi har byggt upp våra städer på stänger ute en hel del av djur- och växtlivet. Att plana ut höjdskillnader genom sprängning av berg och fyllning av lågpunkter ändrar vattenförhållandena i landskapet, och ersätter varierande markslag med homogena fyllnings- och växtbäddsmaterial.

Täta jordar och hårdgjorda ytor gör att växterna har svårt att hitta den luft, vatten och näring som de behöver. Även tillgången till ljus kan vara knapp för växterna i städer, särskilt när gatorna smalnas av och hus byggs allt högre.

Antalet växtarter som tål dessa tuffa stadsmiljöer är relativt låg: En enformighet i växtförhållanden leder till enformig vegetation, som gör att städerna har svårt att hysa den biologiska mångfald som skulle säkerställa att vi får ett fullt utbud av ekosystemtjänster från våra urbana grönmiljöer.

Hur gör vi plats för en större mångfald av arter i staden?

Här är några exempel på hur man genom variation kan tillgodose flera olika arters livsvillkor:

1. Säkerställ att det finns plats för olika typer av grönytor i stadsrum, och skapa eller förstärk kopplingar mellan dessa som spridningskorridorer för olika organismer
2. Respektera befintlig mark och topografi som med sina berg och dalar upprätthåller variation i tillgängligheten till vatten, syre och näring.
3. Variera gatubredd, riktning och höjder av hus för att skapa ljusare och skuggigare partier under dygnet och året.
4. Behåll befintlig vegetation i så stor utsträckning som möjligt, särskilt äldre träd, för att säkerställa habitat för de arter som redan lever där.
5. Nyttja öppna diken och dammar för dagvattenhantering i offentliga miljöer. Dessa skapar även livsmiljöer för växter och djur, och ökar trivseln hos människor.
6. Låt död ved ligga kvar i form av ris, grenar och trästockar. Det ger boplatser till pollinatörer och skapar även habitat för andra insekter, och bjuder därmed ett buffébord till flera insektätande fåglar.
7. Städa mindre. Låt löv och vissna växtdelar, hela eller klippta, ligga kvar i gräsmattor och rabatter för att tillåta naturligt kretslopp av kol och näring. Dessutom ger det skydd för övervintrande insekter, groddjur och igelkottar.
8. Använd rätt växt på rätt plats för att säkerställa vacker, funktionell och långsiktig hållbar stadsvegetation som inte kräver alltför mycket skötsel.
9. Förse både offentliga grönytor och privata trädgårdar med ännu fler blommande och bärande växter samt flerskiktade buskage. Både inhemska arter och prydnadsväxter ger habitat och mat för djur.
10. Använd inhemska växter som en del av stadsnaturen för att skapa nätverk av grönytor som ska gynna specifika inhemska djur- och svamparter.
11. Se gröna tak och gröna väggar som komplettering för grönska i marknivån, inte som en ersättning. Markbunden vegetation är mer tillgänglig för de flesta människor och djur, samt har bättre förutsättningar att bli gamla och utvecklas till sin fulla storlek

Variation är det viktigaste när man talar om biologisk mångfald i stadsmiljöer, och då är det viktigt att inte göra så kallad ”frimärksplanering” och bara fokusera på den lilla ruta av stadskartan där ett bygg- eller utvecklingsprojekt pågår just nu. Man måste titta på helheten, och se till att variationen finns över hela staden, till exempel genom att skapa nätverk av vattenvägar eller grönytor som ger större sammanhållet utrymme åt de arter som lever där.

Storsatsning på hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden

Ett bra exempel på ett projekt där fokus på biologisk mångfald har bidragit till trivsam och fungerande stadsmiljö är Stockholms storsatsning på hållbar stadsutveckling i Norra Djurgårdsstaden. Där har Rambolls landskapsarkitekter varit delaktiga i flera detaljplaneområden.

Höjdryggarna och dalarna i det tidigare industri- och hamnområdet ger struktur till stadsdelen och dess funktioner, och styr vattnets gång i landskapet. I omvandlingen har man arbetat med att brygga ihop södra och norra delarna av Djurgården genom att skapa ekologiska nätverk, särskilt för insekter och svamp som är beroende av skogseken. Befintliga ekar har sparats, och nyplanterade ekar gör det möjligt för anslutande arter att ta sig genom stadsdelen.

En annan nyckelart i stadsdelen är grodan, som gynnas av öppna vattendrag, skyddade passager och sparade skogsmiljöer med stenrösen och lövhögar där de kan övervintra. Att utforma grönytor med hjälp av dessa nyckelarter har gjort att man kunnat vidareutveckla landskapets befintliga särdrag, samtidigt som man har skapat nya värden. Varierande storlek och form på gator och torg ger förutsättningar för olika typer av planteringar: I trånga gator finns det bara träd, när det finns mer plats ligger gatuträd i större planteringar, och stora parkområden behåller befintlig skogsmark.

Ett paradexempel av multifunktionella grönytor är området Jaktgatan/ Lövängsgatan med prunkande regnbäddsplanteringar. Det är ett artrikt och flerskiktat grönt stråk som hjälper med dagvattenhantering, ger nektar till pollinatörer och bidrar till estetiska upplevelser för människor som besöker platsen. Även innergårdar, och i vissa fall även tak, har försetts med rik vegetation.

Arbetet med Norra Djurgårdsstaden visar också tydligt vad som krävs för att biologisk mångfald ska få plats i staden. Alla inblandade aktörer måste ha en tydlig gemensam vision med hållbarhetsdimensioner som styr stadsutvecklingen.

Denna typ av stadsmiljö, utformad med hänsyn till den befintliga variationen i landskap och med kunskap om hur man skapar nya möjligheter för biologisk mångfald, måste ligga i hjärtat av allt hållbart samhällsbyggande. Ett artrikt stadslandskap kan endast växa fram utifrån sina särdrag.