Cirkulär störning i byggnadernas värdekedja

Under de senaste månaderna har fastigheternas värdekedja upplevt ökad betoning på omställningen till en cirkulär ekonomi. Omställningen har alltid hindrats av inkonsekvent definition - och därmed förståelse, avsaknaden av ett konkret affärscase och otillräckliga drivkrafter i regleringen. Definitionen blir dock tydligare nu. Detta har möjliggjorts genom ny förordning som EU:s taxonomi och EU:s Sustainable Products Initiative, som inkluderar både en revidering av byggproduktförordningen och den nya Eco-design for Sustainable Products Regulation.

Ett ökat tryck på investeringsvärlden bevittnas också genom tillämpningen av förordningen om hållbarhetsupplysningar (SFDR), som tvingar investerare att tydligt märka investeringar med avseende på deras hållbara inverkan. Omställningen till en cirkulär ekonomi är en del av EU:s taxonomi och ”märks” därför som att den har en hållbar påverkan med avseende på att påverka och vägleda investeringsbeslut.

När ovanstående kombineras med insikten om att det är praktiskt taget omöjligt att uppfylla kraven i Parisavtalet utan att ställa om till en cirkulär ekonomi, förväntas nu betydande störningar över byggnationens värdekedja som kommer att göra att integrationen av den cirkulära ekonomins principer hos de olika aktörerna i byggnationens värdekedja skiftar från ett "bra att göra" till ett "måste".

Kedjeeffekten av aggressiv reglering tillsammans med investerarnas och kundernas förväntningar gör att ingen aktör i byggnadens värdekedja kommer att vara opåverkad av den förväntade cirkulära störningen med alla aktörer som pressas att uppfylla värdekedjornas nödvändighet att ställa om till en cirkulär ekonomi.

Figuren nedan illustrerar nyckelaktörerna inom värdekedjan och sammankopplingen. I följande stycken utvecklas ytterligare några nyckelfrågor som varje aktör kommer att möta.

Först och främst, låt oss överväga investerarna. Med tydlighet kommer tillit och med tillit kommer investeringar. Det största hindret för cirkulära investeringar hittills har varit otydlighet kring vad som är en cirkulär investering och hur man mäter påtaglig påverkan.

Införandet av en EU-taxonomi (även om det är långt ifrån perfekt) sätter viss struktur på vad som är en hållbar investering och vad som inte är det. EU:s taxonomi för cirkulär ekonomi som för närvarande är under utarbetande gör det möjligt för investerare att märka investerings- och fondtyper angående deras anpassning till principerna för cirkulär ekonomi. Detta kommer att främja investeringsflöden i taxonomijusterad cirkulär teknologi och infrastruktur, som förväntas öka exponentiellt under de kommande åren.

Men den ökade möjligheten att investera kommer med en ny våg av komplexa regulatoriska krav. Märkningen av investeringsfonder, baserad på rigorösa upplysningskrav, som artikel 8 (ljusgrön) och artikel 9 (mörkgrön), ger investerarna klarhet med avseende på cirkulär och hållbar påverkan, men de kräver också djupgående teknisk expertis vid bedömning av krav, tolkning av tekniska kriterier och screeningprocesser.

Att gå utöver en engångsscreening för att integrera taxonomikriterier i investeringsstrategi och planering kräver omfattande kapacitetsuppbyggnad genom olika steg i investeringscykeln. Att utarbeta planer för att optimera investeringsavkastningen med cirkulära ekonomikriterier i åtanke kräver revidering av KPI:er och målsättningar. Detta kommer självklart att påverka kraven på framtida portföljer och fonder och därmed alla andra aktörer i värdekedjan.

Offentliga myndigheter och institutioner kommer, precis som investerare, att spela en avgörande roll för att katalysera efterfrågan på cirkulära byggnader och kommer att bestämma den störande vägen till cirkularitet för den offentliga sektorn. Att identifiera hur den vägen ska se ut kommer emellertid att vara en djupgående utmaning.

Hur ska effektiva föregångare- och demonstrationsprojekt utformas för att stimulera de välbehövliga nya cirkulära produkterna och processerna på de omogna cirkulära marknaderna? Hur kan lärdomarna från dessa projekt omsättas till effektiva policy-instrument, såsom ambitiösa krav på offentlig upphandling eller genomförbara minimikrav på cirkularitet som omedelbart kan rullas ut?

En fin balans måste upprätthållas mellan att driva övergången i den hastighet som krävs utan att kompromissa med andra politiska agendor (t.ex. billiga och hållbara bostäder) eller befintliga ramverk och processer (t.ex. redan obligatoriska hållbarhetscertifieringssystem som DGNB).

I slutändan är det genom offentliga myndigheters och institutioners ökande politiska mandat och deras breda utbud av politiska stimulanser som integrationen av cirkularitet gradvis kommer att bli ett "måste" i alla offentliga byggnader. Det kan vara den kraftfulla hävstången från offentlig upphandling, obligatoriska cirkularitetskrav eller klimat- och resursmål, som kommer att påverka andra aktörer i byggnadens värdekedja.

Tillgångsägare, som privata företag med flera tillverkningsanläggningar eller företag med många kontorsbyggnader, är som standard viktiga komponenter i värdekedjan. Deras verksamhet är kanske inte själva byggandet eller utvecklingen av byggnader, men det finns en skyldighet att se till att deras befintliga tillgångar är lämpliga i framtiden och att framtida tillgångsutveckling följer viktiga cirkulärrelaterade regler. Detta kommer att bli mycket mer uttalat i och med införandet av Corporate Sustainability Reporting-direktivet – en introduktion som också kommer att föra med sig den europeiska hållbarhetsrapporteringsstandarden för resurshantering och cirkulär ekonomi (ESRS 5). Dessutom kommer tillgångsägarnas klimatambitioner att lägga vikt vid cirkulära byggnader.

Tillgångsägarens huvudsakliga redskap för förändring är upphandling. Att utveckla en cirkulär upphandlingsstrategi och kriterier för att säkerställa att framtida tillgångar överensstämmer med cirkulära principer som långlivade, återanvändbara, återvinningsbara eller komposterbara produkter och material är nyckeln.

Exempel på sådana kriterier är upphandling av produkter som är återanvända, modulära, hållbara eller har återvunnet innehåll eller tjänster som möjliggör reparation, återtagande eller resurseffektivitet och låg miljöpåverkan. Att skala sådan cirkulär praxis kräver en rad organisatoriska förändringar, såsom nya riktlinjer, plattformar, informations- och lagringssystem, avdelningsövergripande samarbete och partnerskap med leverantörer och avtagare.

Projekt med hög potential måste identifieras baserat på förväntade effekter och enkel implementering, tillsammans med nya KPI:er för att stödja övervakning och rapportering.

Dessutom ställs utvecklare inför många utmaningar i den cirkulära omställningen. För utvecklare är det avgörande att locka till sig investeringar och illustrera avkastningen på investeringen. Men kommer integreringen av cirkulära principer i utvecklingen att öka värdet när det vägs mot kostnaden? För både bostads-, kommersiella, försäljnings- eller uthyrningsprojekt? Reglering tar bort viss oklarhet med avseende på vad som är eller inte är en cirkulär utveckling, men osäkerhet kvarstår för utvecklare med avseende på värdeskapande.

Cirkulära mått, kriterier och övergripande värdeförslag måste förklaras för både investerare och hyresgäster/köpare. Reglering hjälper till att formulera det övergripande förslaget men lämnar utvecklaren med en brant inlärningskurva eftersom utvecklarens roll är central när det gäller att attrahera cirkulära investeringar men också att driva den investeringen genom hela värdekedjan.

Utvecklaren förväntas omsätta cirkulär ambition och reglering till verklighet. För närvarande kan utvecklare sakna erfarenhet att absorbera och tillämpa nya cirkulära mätvärden och kriterier. Inte bara tolkningen av dessa nya standarder och mål kan vara en utmaning, utan också identifieringen av hur dessa mål kan uppnås i verkliga byggprojekt. Anbud och planer kommer att behöva omprövas med avseende på hur cirkulära kriterier och framväxande standarder integreras i utvecklingen, med hänsyn till hela livscykeln, samtidigt som att jonglera med de ekonomiska konsekvenserna av de beslut som måste fattas - i många fall, kräver en radikal omtanke.

Tjänsteleverantörer som arkitekter och ingenjörer måste nu hitta de tekniska och designmässiga lösningarna för nya cirkulära byggkrav och ambitiösa standarder som förmedlas av investerare och byggherrar. Tjänsteleverantören måste beakta cirkulära krav genom byggnadens livscykel, dvs. planering, design, konstruktion, drift och demontering. Alla stadier av byggcykeln tvingar tjänsteleverantören att tänka om.

Till exempel kommer designstadiet att kräva övervägande av design för livslängd, modularitet, anpassningsförmåga och demontering för att optimera och öka värdet över tiden vid olika byggnadsskikt (t.ex. strukturer, höljen, interiörer, byggnadssystem). Designern måste också överväga integrationen av ökade andelar återvunnet och återanvänt material för att möta ambitiösa lagar och investerarmål.

Tillverkare kommer att utsättas för hård konkurrens när det gäller deras produkters miljömässiga och cirkulära prestanda och dessas överensstämmelse med cirkulära kriterier som värdekedjan redan börjar kräva, t.ex. procentuellt återvunnet innehåll och återvinningsbarhet. Nya marknadsaktörer som erbjuder, inte bara produkter, utan också affärsmodeller som uppfyller de nya kraven kommer att avsevärt öka konkurrensen och störa värdekedjans status quo.

För att omfamna störningen och förbli konkurrenskraftiga måste tillverkarna uppdatera design och tillverkningsprocesser men också specifikt materialinnehåll. Under denna strävan måste försörjningsrisker avseende till exempel knappa sekundära och biobaserade material från de underutvecklade och flyktiga inköpsmarknaderna åtgärdas.

Tillverkare behöver nu också ha ett bredare perspektiv när det gäller att hantera livscykelpåverkan bortom produktion (t.ex. under användning eller uttjänta produkter). Detta kan vara tjänster som gör det möjligt för kunder att använda material och produkter på det mest produktiva och resurseffektiva sättet (t.ex. prefabrikat, skräddarsydd, kvantitetsoptimering) eller infrastruktur för att säkerställa stora insamlingsvägar för att cirkulera uttjänta produkter och material tillbaka in i värdekedjan.

Kraven från omställning till den cirkulära ekonomin kommer kanske att upplevas mest akut av entreprenören och byggbranschen, med tillgång till nödvändiga volymer av cirkulärt material, som den största utmaningen. Med reglering som går mot specifika procentandelar av återvunnet, återanvänt och förnybart material kommer entreprenören att ställas inför en betydande leveransutmaning. De som kan säkra tillgången till större volymer material kommer att ha en tydlig konkurrensfördel. Att kontrollera leveranskedjan av återanvänt, återvunnet och förnybart byggnadsmaterial kommer därför att bli ett strategiskt mål, särskilt för de större entreprenörerna, t.ex. genom att etablera specifika dotterbolag. Priset på material kommer också att vara ett problem med förväntade höjningar.

Dessutom finns det en skyldighet för byggbranschen att utvecklas med avseende på byggteknik för att möjliggöra återanvändning och återvinning i demonteringsskedet men också anpassa sig till att använda nya och kanske okända material.

Omställningen till en cirkulär ekonomi är oundviklig även om den är svår. Språket i form av begrepp, mått och kriterier är nytt för byggnadens värdekedja. Komplexiteten och sammankopplingen kommer att tvinga fram verkligt samarbete över värdekedjan som inte sett sin like tidigare.

Omtänkande och ekosystemtänkande är överanvända klichéer, men i det här fallet tror vi att båda är avgörande för alla aktörer i byggnadens värdekedja. Utan att tänka om hur material tillverkas, hur byggnader designas, konstrueras och drivs, kommer omställningen att bli svår.

Det är nästan omöjligt för någon aktör i värdekedjan att tro att man framgångsrikt kan ställa om till en cirkulär ekonomi isolerat utan att samarbeta, förnya och arbeta med de som är både över och under dem i värdekedjan.

Eftersom fastigheternas värdekedja utmanas av cirkulära störningar, förväntas en kraftfull väg för tillväxt att utvecklas – både för de mer etablerade företagen inom värdekedjan, men också för nya aktörer, som tillkommer via den cirkulära omställningen. De delar av värdekedjan som omfamnar och prioriterar målen för den cirkulära övergången och lär sig att agera bortom status quo kommer att göra störningarna till möjligheter. De kommer att spela en viktig roll i den cirkulära omställningen och dra nytta av nya marknader och kunder.