Definitionerna av nettonollutsläpp förändras: Då måste även färdplanerna göra det

UPPDATERING: Uppföljning av SBTi:s standardutgåva: Fyra viktiga budskap: publicering av Science Based Targets standard för nettonollutsläpp

-------------------------------------------------------------------------------------------

Här fördjupar sig Shane Hughes och Samantha Deacon i förändringarna av definitionen och vad det betyder för organisationers mål för nettonollutsläpp.

Inte nödvändigtvis men tolkningen av nettonollutsläpp håller verkligen på att utvecklas och förändras. Utöver SBTi:s definition av nettonollutsläpp, håller GHG Protocol (växthusgasprotokollet) på att utveckla nya riktlinjer för att beräkna biogena utsläpp och den brittiska regeringen söker förstå omfattningen av upptaget av växthusgaser. Detta är endast ett fåtal av de initiativ som utvecklar vår förståelse för begreppet nettonollutsläpp. Det är som attt en helt ny dialekt skapas.

Det finns många rådgivande organisationer, städer och länder som använder de etablerade och oftast tillämpade tillvägagångssätten för att uppnå nettonollutsläpp eller koldioxidneutralitet. Det vore orättvis att påstå att detta är fel men vi behöver vara uppmärksamma på förändringarna och vad det betyder för vår kollektiva strävan efter nettonollutsläpp och en mer hållbar framtid.

En grundläggande princip som de flesta är överens om är hur vi ska tolka nettonollutsläpp globalt. I korthet så minskar vi emissionerna år efter år samtidigt som vi ökar emissionsupptagen tills vi når en punkt, exempelvis år 2050, där mängden utsläppta emissioner matchas av mängden upptagna emissioner. Se ett exempel i diagram 1.

Det låter kanske bra på en global skala men många organisationer och städer som har som mål att nå nettonollutsläpp före 2050 (före de internationella avtalen) tenderar att ha planer för att minska koldioxidutsläppen som tolkar nettonollutsläpp som att helt enkelt flytta fram datumet när organisationens totala mängd emissioner har kompenserats. Se ett exempel i diagram 2.

SBTi:s praktiska definition som målas upp under samrådet verkar istället vara helt annorlunda. Den flyttar inte bara fram kompensationsdatumet utan flyttar också fram nivåerna av 2050 års koldioxidminskning genom att starkt fokusera organisationernas ansträngningar på att först undvika emissioner innan de bedriver ”neutraliseringsaktiviteter”. Se diagram 3 för en visuell representation.

Tanken att öka nivån av koldioxidminskning förklaras i samrådet där SBTi ger följande exempel:

1. Om den genomsnittliga globala emissionsintensiteten för stålproduktionen måste stabiliseras på 0,13 tCO2/ton för att begränsa uppvärmningen till 1,5 °C, skulle ett företag som använder intensitetskonvergens också behöva minska sin stålproduktions emissionsintensitet till 0,13 CO2/ton för att uppnå nettonollutsläpp.
2. Om de globala bruttoemissionerna måste minskas med 90 % för att begränsa uppvärmningen till 1,5 °C, måste även ett företag som följer dessa riktlinjer minska sina emissioner med 90 % (och neutralisera de kvarstående emissionerna) för att uppnå nettonollutsläpp.

Under ett webbseminarium visade Emma Watson, Senior Manager för nettonollutsläpp på SBTi, bilder som bekräftade detta och sade:

”Fullständig koldioxidminskning är den tidpunkt då ett företag minskar emissionerna så mycket som det rimligen kan och lämnar kvarstående emissioner… det är verkligen viktigt att notera att under vårt ramverk kan företag inte påstå att de uppnått nettonollutsläpp förrän de kommit så här långt med den fullständiga koldioxidminskningen… Målen för nettonollutsläpp handlar om slutpunkten för ett företags färd mot att minska emissionerna mer än ett övergångstillstånd där företagen förlitar sig på större kompensationsvolymer”.

SBTi kommer att bekräfta definitionen senare under 2021 och de därpå följande kriterierna för godkänna målen kommer att publiceras under 2022. Det slutliga tillvägagångssättet kan därför skilja sig från deras nuvarande tolkningar. Om detta tillvägagångssätt tillämpades i sin renaste och enklaste form, skulle en organisation med start från 2020, och med 2040 istället för 2050 som mål, ha en 33 % kortare tidsperiod till förfogande och därmed behöva minska emissionerna med 33 % snabbare takt.

Du kanske läser den här artikeln och tänker att lyckligtvis har ditt företag beslutat sig för koldioxidneutralitet istället för nettonollutsläpp så ni har inget behov av att ompröva strategin. Emellertid använder SBTi även termen ”neutralisera” som en del av deras definition av nettonollutsläpp, och om SBTi:s språk får råda så kommer troligen både ”koldioxidneutralitet” och ”nettonollutsläpp” enligt diagram 2 att klassas som ”koldioxidkompenserad” med SBTi:s språk. Det vill säga att det kommer att kallas koldioxidkompensation om ett företag kvittar eller neutraliserar emissioner vid någon tidpunkt innan koldioxidreduktionerna har maximerats. Detta gäller oberoende av typen eller kvaliteten på kompensationen beroende på att företaget ännu inte nått slutpunkten på resan mot koldioxidminskning.

Det är rimligt att påpeka att SBTi inte äger definitionen av nettonollutsläpp och att den vanligaste definitionen kan fortsätta att dominera eftersom den de facto har en hel del stöd. SBTi har emellertid ett stort inflytande på detta område och, kanske ännu viktigare, den allmänt använda definitionen brister när den extrapoleras på en global skala. Om exempelvis alla företag i världen ville uppnå nettonollutsläpp fram till år 2035 och även om samtliga minskade emissionerna med kursen inställd på 1,5 °C och en SBT på 4,2 % årliga CO2-minskningar, så skulle det inte finnas tillräckligt med kompensation i världen år 2035 för att kompensera för samtliga emissioner. Se diagram 4 nedan. Den allmänt använda definitionen för nettonollutsläpp fungerar inte på en global skala, och det går inte att komma ifrån att klimatförändringar endast kan bekämpas på en global skala.

Definitionen som ser ut att vara resultatet av SBTi:s samråd erbjuder ett något annorlunda fokus och tillvägagångssätt för organisationer när det gäller nettonollutsläpp. Det kommer att ha långtgående konsekvenser men vi rekommenderar att organisationer och städer fokuserar på:

- ett kvantifierbart sätt att visa att de prioriterar koldioxidminskningar istället för kompensation

- förståelse och en mer tillförlitlig uppskattning av vilka kvarstående emissioner som kommer att återstå när koldioxidreduktionen har maximerats

- använda förståelsen för de kvarstående emissionerna för att skapa en vision av vilken destination som deras färdplan för nettonollutsläpp pekar mot för att mildra eventuella misstag på vägen

- säkerställa att deras strategier för nettonollutsläpp är framtidssäkrade. Allt eftersom klimatforskningen utvecklas tenderar den att föreskriva snabbare, inte långsammare förändring och detta måste beaktas i strategierna för nettonollutsläpp

- en snabbare koldioxidreduktion samt att låta det väsentliga i åtgärdsplanen definiera mål och ambitioner och inte tvärtom

Definitionen av nettonollutsläpp är viktig eftersom den påverkar tusentals, om inte miljontals, påföljande åtgärder. I detta fall vill definitionen sätta ett större fokus på koldioxidminskning. Organisationer som vill ha målet för ett nettonollutsläpp godkänt av SBTi kanske vill tänka om vad gäller slutdatumet för nettonollutsläpp eller – ännu hellre – tänka om när det gäller hastigheten med vilka emissionerna minskar.

När vi tänker på Världsmiljödagen i juni och dess teman återskapa, tänka om och återställa, är det tydligt att för att skapa en värld med nettonollutsläpp är vi tvungna att återskapa och tänka om. Samtidigt kan det hända att vi löser koldioxidproblemet, investerar miljarder i energiomvandlingen men inte återställer naturen, biotoper och ekosystem eller inte lyckas vända på den nuvarande artutrotningen och till och med förvärrar situationen. För att få det bästa resultatet av kraftansträngningarna att nå nettonollutsläpp måste vi vara smarta och vi behöver tänka i ett bredare perspektiv än bara koldioxid.

Förmodligen har naturen en större roll att spela som en del av lösningen av klimatfråganunder SBT-initiativet. Faktum är att det för närvarande utarbetas vetenskapsbaserade mål för naturen. När organisationer strävar efter mål för nettonollutsläpp borde de även sträva efter lösningar för att undvika naturförluster och bidra till naturpositiva globala mål (diagram 5 nedan). Högkvalitativa naturbaserade lösningar (NbS) som trädplanteringar och återställning av torvmarker, erbjuder möjligheter för organisationer och regeringar att neutralisera och kompensera för emissionerna samtidigt som de också bidrar till bredare miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar. Naturen borde därför vara ett centralt inslag i strategierna för nettonollutsläpp, någonting vi kommer att titta närmare på i en kommande artikel.

Anmäl dig till vårt webbseminarium: Nettonollutsläpp: förändrade definitioner ger allvarliga konsekvenser

Relaterad artikel: Klarhet i klimatfrågan: Att förstå skillnaden mellan nettonollutsläpp, koldioxidneutralitet och vetenskapsbaserade mål

Ramboll deltar i COP26 och delar insikter för att stödja regeringar och verksamheter i att vidta klimatåtgärder för att koldioxidminska, anpassa och driva en hållbar förändring.

Läs mer om Rambolls deltagande på COP26 och och dess evenemang i Glasgow och om var du kan träffa Ramboll på COP26.