Nya EU-förordningen om batterier: det här innebär den för tillverkare

EU-lagstiftningen innebär att ett direktiv fastställer bindande mål men ger varje medlemsstat möjlighet att välja hur målen ska uppnås genom nationell lagstiftning. En förordning blir däremot tillämplig lag i alla medlemsstater så snart den träder i kraft.

Tillverkare föredrar ofta förordningar eftersom de innebär att samma krav gäller i alla EU-medlemsstater. Det är lättare att hantera regler som gäller i ett antal länder och det ger en rättvisare konkurrens. Harmonisering och en konsekvent uppsättning regler i hela EU gör det lättare att följa reglerna – särskilt för internationella marknadsaktörer.

Under senare år har det föreslagits – och i vissa fall redan genomförts – att flera av avfalls- och miljödirektiven ska omvandlas till förordningar när det är dags för uppdatering av dem. Förutom batteriförordningen handlar det även om förordningen om allmän produktsäkerhet (GPSR, 2023/988) och om följande gällande EU-direktiv: direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (94/62/EG), direktivet om uttjänta fordon (2000/53) och ekodesigndirektivet (2009/125).

Förordningen omfattar fem kategorier av batteri i stället för tre, uppdelat efter tillämpning och vikt:

• Bärbara batterier
• Elfordonsbatterier
• Industribatterier, med underkategorin stationära batterienergilagringssystem
• Batterier för lätta transportmedel
• Batterier för startmotor, belysning och tändsystem (startbatterier)

Skyldigheterna och tidsfristerna är definierade för specifika typer av batterier. Det innebär att olika krav gäller för olika typer av batterier, så tillverkarna måste vara uppmärksamma.

Till skillnad från det tidigare batteridirektivet innehåller den nya batteriförordningen ambitiösa krav som omfattar hela livscykeln för batterier. Där ingår även den andra livscykeln, med reparation, återtillverkning, materialåtervinning och återanvändning av olika typer av batterier. Vissa av skyldigheterna finns redan i det nuvarande systemet enligt batteridirektivet 2006/66, men många är nya och innovativa. De flesta skyldigheterna gäller tillverkare av batterier som viktiga intressenter och inför villkor som måste uppfyllas innan batterier får släppas ut på EU-marknaden.

Den nya batteriförordningen är uppdelad i 14 kapitel och behandlar bland annat följande ämnen:

• Hållbarhet: Syftet är att uppnå hållbar design och produktion av batterier genom att införa krav på prestanda, hållbarhet och märkning, bland annat QR-koder och ett batteripass.
• Materialåtervinning: Syftet är att främja materialåtervinning och insamling av batterier genom att fastställa högre återvinningsmål och införa ett effektivt system för återtagande av förbrukade batterier.
• Ansvarsfull anskaffning: Syftet är att främja ansvarsfull och etisk anskaffning av batterimaterial genom att fastställa minimikrav för tillbörlig aktsamhet när det gäller uppgifter om leveranskedjan.
• Minskat koldioxidavtryck: Uppmuntrar användning av koldioxidsnål teknik för batteritillverkning för att stödja EU:s mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050.
• Öka den europeiska batterimarknadens konkurrenskraft: Syftet är att stärka den europeiska batteribranschen genom att främja innovation, tillväxt och en robust leveranskedja för elfordon och energilagringssystem.
• Utökat producentansvar: Skärper batteriproducenternas skyldigheter genom att hålla dem ansvariga för produkternas miljöpåverkan under hela livscykeln.

EU:s batteriförordning trädde i kraft 2023, men vissa skyldigheter kommer att börja gälla först under de närmaste åren, på specifika datum för varje batterityp. Batteriförordningen kännetecknas av att många av detaljerna om hur de operativa skyldigheterna ska uppfyllas inte finns i själva förordningstexten utan kommer att specificeras av EU-kommissionen genom föreskrifter eller så kallade delegerade akter eller genomförandeakter. Förordningen fastställer tidsfrister för när kommissionen senast ska ha antagit akterna. Om processen försenas börjar skyldigheterna gälla senare. Tidslinjen nedan ger en icke-uttömmande översikt över tidsfristerna i EU:s batteriförordning.

Sammanfattningsvis innehåller den nya batteriförordningen mycket ambitiösa krav som omfattar hela livscykeln för olika batterityper. Tillverkare och andra intressenter får fler skyldigheter att uppfylla genom de nya målen för hållbarhet och materialåtervinning och måste även uppfylla krav på ansvarsfull anskaffning och ett minskat koldioxidavtryck. Förordningens helhetsstrategi kan bli en modell för annan EU-lagstiftning som håller på att ses över. Hållbarhet kommer inte längre att vara något som är trevligt att ha, utan en väl definierad skyldighet.