Det här behöver du veta om EU-kommissionens nya lagförslag om mänskliga rättigheter och tillbörlig miljömässig due diligence.

Av Thomas Trier Hansen

Onsdag 23 februari publicerade EU-kommissionen sitt efterlängtade förslag till ett EU-direktiv angående mänskliga rättigheter och tillbörlig due diligence i miljösammanhang kallat Direktivet om tillbörlig aktsamhet för företagets hållbarhet. Det är fortfarande ett förslag och nästa steg blir att Europaparlamentet och medlemsstaterna diskuterar förslaget och troligen föreslår ändringar.

Diskussionerna kan ta flera år men Europaparlamentet kommer troligen att slutföra processen innan dess nuvarande mandat går ut år 2024. Icke desto mindre är förslaget en milstolpe inom lagstiftningen eftersom det är det första i sitt slag. Samtidigt kan många komma att bli besvikna för att det inte är tillräckligt ambitiöst och fullt av undantag.

Vilka är huvuddragen i direktivet?

Förslaget kommer endast att gälla för vissa EU- och icke EU-företag och gälla för två kategorier av EU-företag:

Grupp 1: Alla större aktiebolag inom EU (över 500 anställda och 150 miljoner euro i nettoomsättning globalt).

Grupp 2: Andra aktiebolag som verkar i vissa definierade branscher med stor påverkan och som inte uppnår båda tröskelvärdena för grupp 1 men som har över 250 anställda och 40 miljoner euro i nettoomsättning globalt. Detta innefattar företag som agerar i branscher med stor påverkan som samtidigt täcks av existerande riktlinjer från OECD för branschen.

Enligt förslaget ska åtminstone 50 % av nettoomsättningen genereras i en eller fler av följande branscher: (i) tillverkning av textil, läder och liknande produkter (inklusive skodon) och partihandel med textil, kläder och skodon, (ii) jordbruk, skogsbruk, fiske (inklusive vattenbruk, tillverkning av livsmedelsprodukter och partihandel med råmaterial från jordbruk, levande djur, trä, livsmedel och drycker, samt (iii) mineralutvinning.

Förslaget innefattar även icke EU-företag som verkar inom EU med ett tröskelvärde för omsättningen som ligger i linje med grupp 1 och 2 och som genererats inom EU.

Följaktligen är små och medelstora företag (Small and Medium-sized Enterprises, SME), vilket innefattar mikroföretag, som står för cirka 99 % av alla företag i unionen uteslutna från förslagets krav på tillbörlig due diligence. EU-kommissionen hävdar att den finansiella och administrativa bördan för att inrätta och genomföra en process för tillbörlig aktsamhet skulle bli relativt stor för SME.

De kommer dock att belastas med en del av kostnaderna och bördan genom affärsförbindelserna med de innefattade företagen då stora företag förväntas överföra kraven på sina leverantörer. Denna uteslutning ligger inte i linje med UNGP:s och OECD:s riktlinjer men det ändrar inte det faktum att SME fortfarande förväntas uppfylla dessa internationella minimistandarder utanför EU.

Förslaget understryker också att det inte bara handlar om påverkan på distributionskedjan. Förslaget gäller i själva verket för företagens egna verksamhet, deras dotterbolag och deras värdekedjor (direkta och indirekta affärsförbindelser).

Varför bry sig om det när det bara är ett förslag?

Det finns inget som tyder på att förslaget inte kommer att bli ett direktiv nu när trenden i många av EU:s medlemsstater är att anta lagstiftning som kräver tillbörlig aktsamhet om mänskliga rättigheter och miljö, det civila samhället stödjer lagstiftningen och stora EU-företag inte motsätter sig principerna om tillbörlig aktsamhet.

Dessutom hänvisar EU:s taxonomi redan till sådan tillbörlig aktsamhet baserat på FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter (UNGPs) samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag (OECD:s riktlinjer) som minimigarantier. Vår bedömning är att förslaget förr eller senare kommer att resultera i ett direktiv som kommer att kräva att medlemsstaterna säkerställer att direktivet omvandlas till nationell lagstiftning.

Tillbörlig aktsamhet och tvistlösningsmekanism

Företagens skyldighet att visa tillbörlig due diligence innebär att införliva tillbörlig due diligence i policies och ha dem på plats och uppdaterade på årlig basis. Detta för att identifiera verklig eller potentiellt negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljön; att förhindra eller mildra potentiell påverkan; att stoppa eller minimera en aktuell påverkan, att övervaka effektiviteten hos riktlinjer och åtgärder för tillbörlig aktsamhet och slutligen att kommunicera offentligt om tillbörlig due diligence.

Samråd med intressenter är tänkta att ske där så är relevant under processen. Vidare måste företagen upprätta och bibehålla en tvistlösningsprocedur. Tvistlösningsproceduren ska tillämpas på legitima farhågor angående verklig eller potentiell negativ påverkan, inklusive i företagets värdekedjor och ska vara tillgänglig för personer som berörs eller har rimliga skäl att anta att de kan ha berörts av en negativ påverkan, till fackföreningar och andra representanter för arbetstagare som representerar individer som arbetar i den aktuella värdekedjan och till det civila samhällets organisationer som arbetar inom det aktuella området.

Tydlig koppling till internationella konventioner

Förslagets materiella tillämpningsområde är fokuserat och struktureras framför allt på företagets skyldighet till tillbörlig aktsamhet och täcker mänskliga rättigheter samt den negativa miljöpåverkan som klart kan definieras i utvalda internationella konventioner. Listorna i förslagets bilaga specificerar den negativa påverkan på miljön och mänskliga rättigheter som är relevant för direktivet, att innefatta överträdelser av rättigheter och förbud inklusive internationella avtal om mänskliga rättigheter (del I avsnitt 1), konventioner om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter (del I avsnitt 2) och överträdelser av internationellt fastställda mål och förbud inkluderade i miljökonventionerna (del II).

Intressant nog så refererar bilagan inte bara till de vanligaste internationella normerna för mänskliga rättigheter som konventionen om mänskliga rättigheter, Internationella arbetsorganisationens kärnkonventioner etc. utan också den grundläggande FN:s deklaration om urbefolkningars rättigheter. En annan intressant detalj är hänvisningen till förbudet mot att neka en skälig ersättning enligt paragraf 7 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Företagsledarnas roll

Nu tar vi en titt på företagsledarna enligt definitionen i förslagets paragraf 25 och 26. Enligt paragraf 25 har företagets ledare omsorgsplikt. Detta inkluderar att beakta konsekvenserna av deras beslut i hållbarhetsfrågor och innefattar – där så är tillämpligt – mänskliga rättigheter, klimatförändring och miljökonsekvenser på kort, medellång och lång sikt.

Paragraf 26 fastställer en skyldighet för EU-företags ledare att inrätta och övervaka genomförandet av processer och åtgärder för tillbörlig aktsamhet för företagets hållbarhet och att anpassa företagsstrategin till tillbörlig aktsamhet. Förslaget förutser att

medlemsstaterna måste säkerställa att deras lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som innebär ett brott mot företagsledares plikt även gäller för bestämmelserna i paragraf 25.

Övervakning och verkställande

Förslaget inför också ett system för att övervaka, kontrollera och genomdriva förslaget. Varje medlemsstat måste ha en myndighet som ansvarar för att kontrollera de nya reglerna och som har mandat att bötfälla i det fall som reglerna inte följs. Tillsynsmyndigheten kan inleda en undersökning på eget initiativ.

Fysiska och juridiska personer har dock också rätt att lämna in väl underbyggda farhågor till valfri tillsynsmyndighet när de har skäl att tro, grundat på objektiva omständigheter, att ett företag underlåter att följa de antagna bestämmelserna enligt direktivet. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När ekonomiska sanktioner påförs ska de baseras på företagets omsättning.

Företag kan dessutom bli skadeståndsskyldiga om: (a) de underlåter att fullgöra åligganden för att förhindra potentiell negativ påverkan eller stoppa en aktuell negativ påverkan och (b), en negativ påverkan ledde till skador till följd av detta underlåtande.

Var förberedd och var trovärdig

Direktivets omfattning kommer troligtvis inte att förändras särskilt mycket och är fortfarande till viss del beroende av det nationella genomförandet. Direktivet kommer emellertid att bli ett komplement till det nuvarande direktivet om icke-finansiell rapportering (Non-Financial Reporting Directive, NFRD) och dess ändringsförslag (förslag för CSRD, direktivet om företagens hållbarhetsrapportering) genom att lägga till en företagsplikt för vissa företag att genomföra tillbörlig aktsamhet. Direktivet

kompletterar också EU:s taxonomi samt andra aktuella eller framtida EU-lagstiftningar som kräver tillbörlig due diligence.

De existerande internationella minimistandarderna, som riktlinjerna från UNGPs och OECD, kommer att fortsätta att förväntas av alla företag.

Istället för en avvaktande hållning i denna fråga tror vi att principerna för tillbörlig aktsamhet kommer att förbli i centrum för hanteringen av mänskliga rättigheter och miljöpåverkan. Vi råder företag att fortsätta förbättra och stärka anpassningen till de internationella minimistandarderna, inte bara för att förbereda sig för utvecklingen på det rättsliga området utan också för att se till att deras hållbarhetsaktiviteter är effektiva såväl som trovärdiga och uppfyller deras intressenters förväntningar.

Om författaren

Thomas Trier Hansen är chefsrådgivare för ansvarsfullt företagande på Ramboll Management Consulting och har under de senaste två decennierna arbetat i mer än 50 länder med olika aspekter av mänskliga rättigheter.