Experterna svarar: Hur anpassar man städer för att klara översvämningar?

Översvämningar riskerar att leda till fara för människors hälsa men även trafikproblem, elavbrott och fastighetsskador vilket kan bli kostsamt för samhället. Skyfall är en av faktorerna som för med sig den största översvämningsrisken och med ett varmare klimat väntas skyfallen bli kraftigare och vanligare.

Eftersom vatten rinner neråt är grunden för all samhällsplanering att arbeta med höjdsättning, alltså att bevara lågpunkter obebyggda, dit vattnet kan styras och svämma över utan konsekvenser för hus eller människor.

När ny bebyggelse planeras i anslutning till gammal är utgångspunkten att förändringarna inte får göra det sämre, det vill säga att det nya bostadsområdet inte får skapa nya problem. Rent praktiskt går det till så att man i nya områden planerar in multifunktionella ytor som hålls öppna utan bebyggelse där vatten kan samlas vid skyfall. Ofta handlar det om parkmark eller nedsänkta ytor, till exempel en fotbollsplan eller en skatepark, som kan ta emot större mängder vatten vid behov. Andra lösningar är att anlägga dammar eller kanaler som fångar upp regnvatten och leder det på ett smart sätt mot grundvatten eller vattendrag.

Bristen på byggbara områden gör att kommuner ibland ändå väljer att bygga på en lågpunkt. Lösningen då är att skapa en ny lågpunkt i närheten dit vattnet leds.

Vid vanliga, måttliga regn leds vattnet undan med hjälp av takrännor, stuprör och vägbrunnar. Men vid kraftigt regn händer det att stuprör svämmar över och vattnet flödar förbi vägbrunnarna. Därför måste det finnas en markväg där vattnet kan rinna bort utan att orsaka för mycket skada. Gator kan få svämma över till viss del, men inte alltför mycket eftersom utryckningsfordon måste kunna ta sig fram.

Innan ett bygge drar igång brukar en kartläggning göras för att undersöka var vattnet tar vägen vid skyfall. Särskilt viktiga byggnader som absolut inte får översvämmas, sjukhus till exempel, märks ut som prioriterat för åtgärder.

Så kallad ”frimärksplanering”, att bara titta på en liten del av ett större område, riskerar leda till problem i framtiden. Det är alltså viktigt att man tar ett helhetsgrepp om vattenplaneringen där hela vattensystemet beaktas.

Regn kommer i cykler – man brukar prata om tioårs- och hundraårsregn – vilket enkelt uttryckt är stora regn som sannolikt kommer att inträffa inom tio eller hundra år. När kommunerna ska bygga nya bostadsområden måste de planera för att de ska klara minst ett hundraårsregn utan att bebyggelse skadas.