Pedalkraft förverkligar Indiens potential för hållbar mobilitet

Sedan 2017 har lokala myndigheter i Indien samarbetat med företag inom privata sektorn för att skapa cykelbanor och cykeldelningssystem. Gemensamt driver de informationskampanjer för att öka cyklingen både i mindre städer som Chandigarh, Ahmedabad, Bhubhaneshwar, Pune och Indore och i regionala metropoler som Delhi, Chennai och Bengaluru. Trenden accelererade under covid-19-pandemin, när cykling blev ett säkrare alternativ till trängseln i kollektivtrafiken.

Fler pendlare använder cykel idag, men det är fortfarande svårt att få till tillräcklig skala i utbyggnaden av infrastrukturen för cykling och att etablera en kultur med cykling som en hållbar form av transport.

"I Indien betraktas cykeln som ett transportmedel för fattiga, och det är främst låginkomstgrupper som använder cykel för jobbpendling. I medel- och höginkomstgrupper äger man en cykel för sport, nöje eller motion. Vi behöver jobba på att få till en förändring av synsättet och få cykling att betraktas som ett bekvämt, snabbt och säkert transportmedel i alla inkomstgrupper", säger Harpreet.

För att åstadkomma en sådan förändring i Indien krävs dedikerad offentlig finansiering av hållbar mobilitet och nya finansieringsmodeller för att stimulera investeringar från offentliga och privata aktörer i infrastruktur och för cykling och cykeldelningssystem. Det krävs också ökad medvetenhet, till exempel genom att medborgarna får utbildning i hur man får tillgång till och betalar för delade cyklar, så att risken för cykelstöld och vandalism minskar.

Sådana investeringar skulle i sin tur kunna gynna befintliga och planerade snabba urbana kollektivtrafiksystem. "Det pågår en snabb utveckling av tunnelbanesystem i många av Indiens städer. Cykling kan bli ett effektivt och hållbart transportmedel för första och sista sträckan i anslutning till tunnelbanesystemen", förklarar Harpreet.

Harpreet rekommenderar fyra åtgärder för att främja ökad cykling:

1. Identifiera bostadsområden med höga koncentrationer av arbetstagare inom tjänstesektorn (med medelhöga till låga inkomster) och ge dem tillgång till cykeldelningsprogram och cykelvägar.
2. Erbjud rättsligt skydd för cyklister, till exempel genom att införa påföljder för bristande respekt och osäkert beteende i trafiken och andra överträdelser av trafikregler som drabbar cyklister.
3. Bygg cykelbanor och relaterad infrastruktur som gatubelysning, trafikljus och korsningar som gör trafiken cykelvänlig. Upprätta cykeldelningslösningar vid intermodala nav för att uppmuntra att använda cykel i stället för bil för sista sträckan av resan.
4. Driv på beteendeförändringar genom medvetandehöjande kampanjer om cykling, inför bilfria zoner under rusningstiden på morgonen och underlätta för dem som cyklar till jobbet genom att erbjuda omklädningsmöjligheter och anordna cykeltävlingar.

Harpreet tror att Ramboll har en nyckelroll att spela när det gäller att införa infrastruktur för cykling för att främja hållbar mobilitet i Indien. Det handlar bland annat om att skapa medvetenhet om cykelinfrastruktur hos beslutsfattare och att stödja kampanjer tillsammans med städer och aktörer i den privata sektorn med målet att förbättra förutsättningarna för dem som cyklar till jobbet.

"Vi behöver på ett lättbegripligt sätt förklara fördelarna med att byta till cykel från andra transportmedel och visa vilka fördelarna är i praktiken", säger hon. "Vi behöver få ut budskapet att cykeln är ett billigt och bekvämt transportmedel som minskar luftföroreningar och trafikstockningar samtidigt som man får bättre hälsa och det blir enklare att ta sig till jobbet."